onsdag 13 juni 2012

Sätta ner foten

Vissa kan verkligen dra ner humör och stämning. Kanske dags att sätta ner foten och göra något åt saken. Vill få vara den glada, lyckliga människa jag egentligen är och vill vara. Som ser det positiva istället för negativa. . . Ja . . Det borde jag göra. Men . . .

6 kommentarer:

  1. Saknar Uppdatering på hur ni mår. Hur wilda mår och hur allt går. Bilder på wilda hur stor hon blivit den lilla sessan. Kan du inte skriva mer så man får reda på hur allt är samt lite bilder på sessan// en ängla mamma

    SvaraRadera
  2. Lisa hanna maria21 juli 2012 kl. 01:09

    Tycker du är så otroligt stark med dina barn att ha barn som är svårt sjuka eller vad man ska säga är det jobbigaste en förälder kan ha. Jag är 13 år och var nära döden förrra året med Anorexi nervosa.
    jag har även tre allvarliga sjukdomar osm jag inte riktigt vet vad dom heter (stavas kanske jag skulle skriva) jag vet vilken kamp dina barn och du är med om att få en massa brev från läkarna att gråta över brevet från läkarna att måsta byta läkare hela tiden osv är jobbigt nog... att behöva se elaka kommentarer att höra att dom andra vill ha ett sjukt barn för att få pengar. är bara för dom vill se hur långt dom kan gå du har ett starkt hjärta som kämpat och kämpar för att hjälpa dina barn genom kamperna era strider ni haft och hur ledsna ni varit genom åren och hur glada över att få slippa fara på sjukhusen ena veckan. tycker du ska strunta i alla dom idiotiska kommentarerna du får och tänka på dina barn och inget annat. jag vägrade bo hos min underbara mamma som stöttat mig genom hela mitt liv i ett år jag vägrade prata med henne var bara sur för att hon tjatade att jag skulle på lassarettet att jag skulle vägas och äta jag flyttade långt från henne där hon inte hittade mig, när jag en dag skrev ett brev det stod ''Mamma tack för att du stöttat mig genom hela livet tjatat på mig att jag ska äta bli frisk fara på sjukhus du har förändrat mitt liv, jag vägde 29Kg i femman och har nu gått upp så jag väger 48kg jag SAKNAR dig jag kommer hem imorgon bitti'' så stod det i brevet när jag kom hem så var min mamma alldeles rör och önskade sig mitt bästa. fortsätt kämpa du är stark och du kommer klara detta det vet jag för du har så stort och starkt hjärta behåll leendet håll huvdet hög och säg att du kommer klara det här. Tack för hand Btw glöm inte att stötta dina barn vad dom än går igenom.

    SvaraRadera
  3. hej hej!!! hur går det för er?? tänker mycket på er alla i familjen och hoppas ni har haft en fin sommar så här långt=) kram från Ulricehamn

    SvaraRadera
  4. Hoho, var tog du vägen egentligen?? Hoppas allt är ok!

    Eva i Lund

    SvaraRadera
  5. Hej!! Hittade din blogg av en slump och har nu sträckläst den, från början till nu. 6 timmar har jag suttit och inte kunnat slita mig. Jag är mållös när det kommer till er situation med er underbara lillasötnöt till speciella dotter. Jag kan inte ens försöka förstå det ni dagligen går genom med döden lurandes bakom varje hörn. Omänskligt och det värsta en förälder måste genomlida. Jag önskar er all lycka den tid ni har med Wilda och vill skänka er all styrka genom det ofrånkomliga. <3 varma kramar från Norrland!!!

    SvaraRadera
  6. Jag känner inte er persolingen och har aldrig träffat er men mitt mammahjärta brinner och tårarna rinner. Läste precis i Felicias blogg att Wilda har flygit till änglarna. Jag hoppas att hon springer, leker och busar och att hon framförallt slipper ha ont. Hon väntar säkert på er och ser fram emot att träffa er om många många år. (Är egentligen inte religiös)
    Det är hemskt att behöva begrava sina barn

    Jag ville bara skicka en cyberkram då jag har följt Wilda sen hon var några veckor gammal

    Kram
    Sara

    SvaraRadera