onsdag 24 oktober 2012

Avslutar bloggen

Har hela vägen bloggat om Wilda. Eller med Wilda i bakhuvudet.

Slut med det nu. Vi lever med saknaden och sorgen. Den kan inte förmedlas med ord. Vi har hittat en väg som är den rätta för oss att hitta tillbaka till en "normal" vardag. Jag har inget behov av att skriva av mig om det. VILL inte dela med mig av det heller då det finns två personer i mitt liv som vill oss illa. Dem ska inte få gotta sig på vår bekostnad.

Tack alla för att ni följt oss på vår resa. För att ni stöttat och gett råd och uppmuntrande ord. Ni har varit värda guld!


Kram på er!


<3<3<3

tisdag 23 oktober 2012

Om lite mer än 5 h

Så är det två månader sedan vår prinsessa lämnade oss. Ikväll är jobbigt....mycket jobbigt.......Saknar henne så.

Mår riktigt bra

Har faktiskt mått riktigt bra sedan i fredags. Så otroligt skönt.

Igår var jag med mamma och shoppade nya kläder. Har ju gått ner ganska mycket i vikt så alla kläder hänger som säckar på mig, inkl underkläderna.Ha ha
Så ut med det gamla och in med det nya.

Dessutom har vi redan börjat packa som galningar och säljer av alla möbler som vi tyvärr inte kommer få plats med i nya huset. Även rensat bland alla Wildas grejer och i helgen åkte hennes musikfåtälj till ny ägare. Det värkte till ganska mycket i hjärtat när den fick åka ut. Usch! Vår älskade sessa satt ju och mös i den varje dag. Men känns skönt att någon annan som verkligen behöver ska få njuta av den nu

Idag blir det till att skicka iväg en del ansökningar. Behöver ett arbete och vill verkligen börja arbeta igen nu. När man haft fullt upp dygnet runt och helt plötsligt inte har det blir man lätt rastlös. Nu tycker nog de flesta att vi borde ha fullt upp med så många barn ändå. Det tyckte vi oxå innan WIlda kom....DÅ fick vi verkligen fullt upp i över 2 och 1/2 år...Så jo vi ÄR rastlösa nu ;)

torsdag 18 oktober 2012

Dras ner

Efter gårdagens positiva inställning så är jag nerdragen i sorgens träsk idag igen. Blä säger jag....

Vaknade positiv men då någon annan i familjen är negativ och mår dåligt så dras man lätt och snabbt ner. Så skör man är trots allt.

Vill verkligen vara glad och positiv...och stark. Men måste nog acceptera att jag inte heller kan lura kroppen. Måste låta mig känna och gå starkare ur. Det tror jag iallafall. Men det här upp och ner måendet är jobbigt.

Nåja...Snart upp till Wilda en stund. Rensa bort löv och vissna blommor....och slänga den jättestora Änglen vi köpt som är totalt förstörd. Sprucken och tappat vingarna. Så får den inte stå hos vår sessa minsann.

onsdag 17 oktober 2012

Sorgen

Tänker så mycket på allt. När Wilda precis gått bort var det veckor med tankar kring "om" och "varför". Nu har tankarna förändrats mycket.
Jag har ställt mig frågan om det varit lättare om Wilda dog vid födslen. Men har kommit fram till att det hade det inte. Sorgen hade varit annorlunda men inte mindre. Då hade sorgen troligen handlat om det vi inte fick. Nu handlar sorgen om att gå vidare efter allt vi fått.

Wilda gav oss så otroligt mycket. Är så tacksam för alla minnen vi har. Vi sörjer inte att vi inte hade ett friskt barn. Trodde vi skulle göra det...men det gör vi inte. Vi sörjer att vår älskade dotter som var en så stor del av vår familj och hjärta. En liten älskad prinsessa som aldrig någonsin klagade. Hon hade en livslust som ingen annan. Hon var glad för det lilla och gav så otroligt mycket kärlek. Hon var en förebild. Vi har lärt oss mycket från denna lilla person som inte kunde förmedla sig med ord.

Hon visade oss vad kärlek är. Hur stort livet är trots allt elände runtomkring. Hon lärde oss att vara nöjda och tillfreds med det vi har. Och det vi har är mer än jag någonsin kan önska mig egentligen.
Att få ha varit en del av Wildas liv är värt allt guld i världen. Att jag harn Wilda  och sex andra barn gör mig till världens lyckligast mamma. Jag har allt jag någonsin kunnat önska mig.

Ny start

Mamas bloggsida ska läggas ner i december fick jag ett mail om för några v sedan.. Så därför måste jag flytta min blogg.

Så det blir en nystart. Tidigare har ju bloggen handlat om livet MED Wilda. Nu blir det om livet EFTER.

Jag är en väldigt öppen person. Delar med mig av allt som jag känner och tycker. Detta är MIN blogg.
Alla behöver absolut inte tycka som jag eller dela mina åsikter. Men jag tänker inte låta min blogg med mina tankar, känslor och åsikter bli en debattblogg. Alltså publiceras inte kommentarer som leder till liknande. Det valet kan jag göra just för att detta är MIN blogg.

Jag har varit med om så mycket genom åren. Och nej..jag har inte och kommer inte dela med mig av allt. Det finns ALLTID dem som har det värre än en själv. Men det finns dem som också har det betydligt bättre. Ingen har rätt att tala om för någon annan hur man ska må eller vad man får må dåligt av. Våra livserfarenheter påverkar ju oss.
Sedan Wilda kom in i våra liv har vi lärt oss mycket och lärt oss uppskatta det vi har. Jag försöker varje dag påminna mig om att faktiskt vara glad för det jag faktiskt har istället för det jag inte har. Inte lätt alla dagar. Men jag blir starkare varje dag av att faktiskt tänka så och fokusera på det. Vi kunde haft det så mycket värre.

Jag är lycklig. Jag har en underbar man och sju underbara barn. Tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Vad mer kan jag önska mig?
Sedan att vi har ganska många tråkigheter runt om oss är en så liten del av allt det underbara vi faktiskt har.

<3<3<3

tisdag 16 oktober 2012

Flyttplanering

Idag skrev vi kontraktet. Nu har vi köpt oss en bostadsrätt. En enplansvilla med stor trädgård. Dock är huset i sig inte så stort så en friggebod åt största tjejen blir ett måste. Men det är hon mest glad över ;) Hon är ju trots allt snart 18.

Idag har varit en bra dag. Fortfarande massa att göra vad gäller det "förflutna". Men vi är så vana.....

Dagarna annars flyter på. Barnen har massor med vänner och aktiviteter som ska planeras in i schemat. Undrar verkligen hur vi hann med allt när WIlda levde. För känns som om man har hur mycket som helst att göra ändå. Men det är nog mest att man inte orkar lika mycket nu mitt i sorgen. Men skönt att ha att göra. Att vi har en fungerande vardag.

Förhoppningsvis ska vi snart kunna börja arbeta igen. Det vill både jag och älskling <3
____________________________
Tack alla underbara som mailat mig. Ledsen att ni blivit indragna.Dumt av mig att inte tidigare redigerat kommentarerna och tagit bort mailadress etc. Då kunde ni varit skonade.

Nu ska jag snart krypa ner och försöka sova. Sömntabletterna har faktiskt börja hjälpa lite. Och att ligga och snutta på Wildas filt(som fortfarande luktar som vår prinsessa) då kan man ju inget annat än somna gott.
Drömmer mycket om WIlda nu. Har jag inte gjort tidigare. Men tror verkligen hon försöker tala om något för mig. Vet inte vad för jag kommer inte ihåg drömmarna. Men jag känner bara ett stort lugn när jag vaknar så det måste ju vara något bra hon vill förmedla.<3

Sorg

Idag har varit en lugn dag.....Då har man oxå tid att ta itu med sina känslor. Låta dem få finnas där liksom.
Lilla älskade Wilda. Önskar så du var här. Tittar på bilderna och filmerna jag har i mobilen på prinsessan flera gånger om dagen. Tänk om jag glömmer hur hon ser ut? Hur hon kändes....Det vill inte jag.

Vill minnas varenda liten grimas, varenda känsla hon spred. Vill inte glömma någonting.

Satt och rensade bland Wildas kläder idag. Rensade ut det jag ville behålla och resten ska vi sälja och lämna bort. Blandade känslor. Hon får ju inte tro att vi rensar bort Henne.....

Ikväll är det dags att skriva kontraktet på Br vi ska köpa. Känns skönt att veta att vi ska flytta. Längtar faktiskt. Ny start för oss alla. Vår lägenhet vi har nu är ju handikappanpassad. Det vill vi lämna bakom oss-Det sjuka och ta med oss WIlda i minnet och i hjärtat. Minnas henne för den underbara person hon var. För är övertygad om att var hon än är nu så kan hon springa runt med alla de andra barnen. Hon kan höra och se allt. Hon kan prata och skratta. Inga smärtor, kramper eller andningsuppehåll.

Vår älskade lilla dotter. Vår egen lilla Ängel.

måndag 15 oktober 2012

Ni som blivit kontaktade

Ni som blivit kontaktade av min exmake. Snälla maila det han mailat. Fått flera mail från personer som är kontaktade.

Har börjat ta bort kontaktinfo samt länkar till bloggar från er som kommenterar för att ni ska slippa bli trakasserade,

Kram på er <3

mammapernilla78@hotmail.com

Bebismys

Idag har det varit fullt upp.
Var hos finaste E som fått bebis. Ååååh så mysigt det var. Man blir allt lite bebissjuk ;). Men nix! Här blir inte fler bebisar. Bra då med kompisar som får bebisar som man kan mysa med och snusa på <3

Sedan har jag och älskling varit på socmöte. Det är liksom så där möte en gång i månaden(liiiite överdrivet)på soc då min exmake anmäler stup i kvarten. Men som vanligt gick det bra så nu var det avklarat för denna gången.

Nu blir det dags att börja med middagen och sen ut i rusket för lite skitsnack och mys med Wildis.

söndag 14 oktober 2012

Bara prat om pengar

Fick en kommentar om att alla mina sista inlägg mest handlade om ekonomi. Usch! Ja det stämde...Inget kul alls.
Men tyvärr har vi iom Wildas bortgång hamnat i en jobbig situation. Vi förlorade inte bara vår älskade prinsessa. Vi förlorade även våra arbeten. Inte hela världen och det minsta bekymret tyckte vi då vi såklart blev sjukskrivna och skulle få sjukpenning tills vi fick krafter för att börja söka arbeten och stämpla. Men så enkelt var det inte. Vår sjukersättning grundar sig inte på den sjukpenninggrundande inkomst då vi inte är sjukskrivna från ett arbete eftersom vi är arbetslösa.
Så iom detta får vi en inkomst på 18000 (efter skatt) mindre i månaden. Alla kan nog förstå att det är ganska mycket! Vår bostadskostnad på 15000 har ju inte minskat. Och inte alla andra räkningar heller. Nu sitter vi inte och gråter för detta för vi försöker lösa allting. Vi har sagt upp vår bostad och ska flytta till mindre och billigare. Men vi har fortfarande tre månaders uppsägningstid. Vi ser en ljus framtid framför oss....men just nu är det ganska tufft.
Sedan hade vi ju en begravning och en gravsten att betala....

Vi är inte rika på pengar . Inte heller något jag strävar efter för vi är rikast av alla ändå-På Kärlek <3
Men pengar är tyvärr ett nödvändigt ont om man vill ha tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet.

Så nu har jag förklarat varför de varit tråkiga inlägg som mest handlat om ekonomin.

_____________________________-

Helgen har varit mysig. En riktig hemmahelg i detta ruskväder vi haft. Spelat spel, tittat på film och bara myst. Några turer upp till Wilda såklart. Älskar verkligen att sitta där själv och prata skit med lillsnuttan. Övertygad om att hon sitter bredvid mig där och gapskattar åt alla mina idiotiska historier.
Hos Wilda kan jag gråta, skratta och skrika....Där kan jag vara. Sedan går jag hem med ett lugn i kroppen och kan fungera för resten av min familj.

Wildamys

Älskar att gå upp till Wilda på kvällarna. Är egentligen mörkrädd men det är så lugnt och skönt och kan sitta i timmar och bara prata med Wilda. Saknar vår prinsessa så oerhört.

torsdag 4 oktober 2012

Livet går vidare

Det är vad det gör....Försöker verkligen fungera och ta vara på livet och det jag har. Jag är så otroligt tacksam för vad jag.
Dagarna är upp och ner. När barnen är i skola och på dagis så bara är jag. Orkar inte mycket utan låter mig bara få vara i mina tankar och känslor. När barnen sedan är hemma måste jag fungera. Det ska lagas mat, göras läxor, mysa och fokuseras på våra små älsklingar.

Vi är fortsatt sjukskrivna. Har även fått sömntabletter så jag kan sova på nätterna. Kan inte säga att dem hjälper mig så mycket så får väl byta sort.

Vi har skaffat en ny familjemedlem. En liten valpis....Kan säga att den hjälpt barnen otroligt mycket. Nu har dem något annat att fokusera på.

Saknar dig Wilda. <3

fredag 28 september 2012

Underbara fantastiska jag

Japp....Så ska jag tänka om mig själv. Jag brukar för det mesta känna mig värdelös och kass. Ska alltid vara stark och hitta alla möjliga fel med och på mig själv.

Men om mina barn, man, familj och vänner tycker jag är fantastisk så måste jag ju vara det.

Så idag är en bra dag. Idag ska jag upp och snacka lite skit med Wilda. Kanske sjunga en trudilutt med min icke vackra stämma. Men det brydde hon sig inte om. Hon älskade när man sjöng för henne. Och ska tala om för henne att hon nu får se till att ge mig ro i kroppen.
Tänker mindre och mindre på sista veckan i WIldas liv. För det gör så ont. FÖrsöker tänka på alla de fina stunder vi hade med henne. Och det var måååååånga. Älskade, underbara lilla busis. Finast i världen.

torsdag 27 september 2012

34 dagar utan Snorpis

Och det är inte lättare. Bara tyngre och tyngre. Men idag har jag bestämt mig för att "rycka upp mig". För min egen skull...och barnens såklart. Har bestämt mig för att jag MÅSTE....annars går jag ner mig i min sorg. Och det vill jag inte. Självklart måste jag sörja.Men vet att WIlda inte vill att jag ska gömma mig...Det var inte det hon kom till oss för att lära oss. Hon kom till oss med massor av glädje och kärlek. Hon var så lätt att älska .
Vilka spår du satt i våra hjärtan älskade lilla prinsessa. Och vilken tomhet du lämnat efter dig.
Alla de kuddar och filtar som jag legat och luktat på som luktade du....dem luktar snart inte Wilda mer. Tänk om man kunde sparat din doft i en flaska.

Hoppas du har det bra där du är- Vår egen Ängel

måndag 24 september 2012

1 månad utan vår prinsessa

Saknaden blir bara större och större........

Lilla älskade prinsessa. Du anar inte hur älskad du är. DU förstår inte hur mångas hjärtan du satt så stora spår i.

Det skulle inte vara såhär. Det är inte rättvist. Du underbaraste lilla snorpis <3

lördag 22 september 2012

Försöka vara social

Ikväll bär det av till Laholm och Jimmy och Annicka. Trevligt :D

Inte så lätt att vara social men igår var jag ute med en kompis och idag var jag på bilbingo med en annan vän. Jag försöker och tycker jag gör det jävligt bra. Sysselsätter mig så jag inte gräver ner mig.

Jag kan och jag vill och jag ska lyckas!

torsdag 20 september 2012

Vår skissade gravsten blir verklighet

Fått prisuppgifter från olika stenhuggare nu. Vill ju ha den stenen vi själva skissat. Vill ju att det ska vara en sten som ingen annan har, lika unik som vår lilla Wilda.
När vi fick priset från Laholms stenhuggeri blev vi såååå glada. 25000 kommer den kosta och då blir den precis så som vi vill ha den.
25000 är ju såklart mycket pengar ändå men vi får spara in på andra saker ett tag. Inte särskilt svårt ;)
Men nu blir det några turer till Laholm framöver.

I övrigt då?! Jag mår skit men tabletterna jag fått håller iallafall ångesten bortas lite så jag fungerar helt klart mycket bättre. Men jag vill inte bli en pillerknaprare. Hoppas vi får tid till psykologen snarast.

Ikväll börjar jag och bästa Sandra att träna. Här ska röras på fläsket och få ur sig en massa ilska, frustration och mycket mer.
Sandra: Du ska veta att du betyder jättemycket för mig....tack för att du finns <3

onsdag 19 september 2012

Nästa käftsmäll

Nu blir vi absolut tvugna att flytta.....Går inte in på närmare info. Men ruskigt förbannad, ledsen och frustrerad.

Nu vill jag att något kul ska hända i mitt liv. Behöver något uppmuntrande och jävligt trevligt.

Känner någon sig manad?!

Ensam vårdnad

En del frågor får jag gällande den ensam vårdnad jag fått om mina barn som jag har tillsammans med en annan man eftersom mannen ifråga sprider ut på fb att han GETT mig vårdnaden.
Så nu ska jag lämna lite svar på frågorna. Dock tänker jag absolut inte lämna ut någon information som jag inte anser är bra för barnen. Dem ska inte hängas ut. Dem är redan offer i hela den här skiten.

Jag bad om ensam vårdnad med många vittnen och bevis samt efter barnens egen vilja och önskan. Barnen är 9, 12 och snart 18.
En tid innan de två långa dagars rättegång skulle vara så gick deras pappa med på att jag skulle få ensam vårdnad. Han tycker då att han GETT mig den.

Men så här står det i domslutet:

DOMSKÄL

Vid avgörande av frågor om vårdnad och umgänge ska barnets bästa sättas främst.
Efter att ha tagit del av samtliga handlingar i de båda målen finner rätten att det
parterna kommit överens om också är bäst för de gemensamma barnen

tisdag 18 september 2012

Vill någon anställa ett nervvrak?

10 dagar till blev jag sjukskriven....alltså en månads sjukskriven sammanlagt.
Ett hån! Jo jag kände mig precis så förnedrad som jag var rädd för. "Man måste gå vidare".

Det vet jag väl för fan....men låt mig hämta krafter först.

Nejdå!

Så nu alla arbetsgivare därute: Här har ni en 34 årig tjej som precis mist sitt barn. Har sex barn till. Kanske ska berätta att jag dessutom är ett nervvrak som får ångestattacker. Äter och sover inget men ska försöka kunna fokusera på att sköta mitt jobb iallafall. Kanske bryter ihop emellanåt men det är bara att ignorera.
Just det...Piller äter jag också som min läkare skrev ut idag.....För det är väl så livet ska gå vidare tydligen.


Det där med att gå och gräva ner sig är ganska lockande ändå!

måndag 17 september 2012

Skit skit skit

Vad är detta för förbaskat sorgearbete? Idag orkade jag ingenting. Inte ens ringa till vårdcentralen för att se till att få hjälp. Rädd för att dem ska se ner på mig och tycka att "nu får du minsann rycka upp dig" "Du visste ju att din dotter skulle dö" " Men du har ju fler barn iallafall"

Vill inte! Vill inte!

Jag är ett vrak. Väldigt dålig på att dölja det oxå tror jag. Det var inte såhär det skulle vara. Inte såhär det skulle kännas. Jag vill ha kontroll över mitt liv och mående. Vem kontrollerar mig nu? Något är det och absolut inte JAG!

Alla andra bara fortsätter leva sina liv. Skaffar jobb, åker o shoppar, gnäller över småsaker. Skrattar åt löjliga saker, spelar jävla spel på fb som man får inbjudningar till stup i kvarten. Fattar ni inte? Världen fattas något stort. Är det bara jag som ser och känner det?

Vill bara skrika, gråta och gräva ner mig......Hade nog gjort det också om det inte just är så att jag faktiskt har andra barn som jag älskar över allt annat.

Igår gick jag runt...länge. Grät, hyperventilerade och trodde jag skulle dö där och då.
Idag mådde jag bättre...trodde jag. Tills jag blev ensam kvar här hemma. Då bröt jag ihop igen. För det är just det...Jag känner mig så jävla ensam med och i min sorg. Betydelselös...som en liten fläck som inte syns.

Var är Nilla? Känner inte igen mig...........

Wilda älskade lilla prinsessa. Gör mig hel igen <3

Ensam

Känner mig så jävla ensam.............................

söndag 16 september 2012

Vara stark

Fick höra en kommentar från en av Wildas "extramammor" som etsat sig fast. " Du ska alltid vara så jävla stark"- Ja, så är det nog. Jag ska alltid försöka vara så fruktansvärt stark...Varför? Jo för att mitt liv har varit hårt och det tog lång tid för mig att hitta mig själv och stå upp för mig själv och barnen. Släpper jag det och tillåter mig vara "svag" så är jag rädd att jag ska tappa fotfästet helt.
Men har insett att det är det som kommer hända om jag inte låter mitt förstånd lyssna på min kropp.

Därför kommer jag nu skaffa hjälp....Alla frågar om jag inte pratar med någon. Det har alla frågat sedan Wilda föddes. Nej-Det har jag inte gjort. "Jag klarar det själv" har jag sagt. Och det har jag gjort. Tillsammans med älskling. Men nu måste vi inse att vi delar samma sorg. Samma förlust. Att vi är olika och sörjer olika. Vi kan inte hjälpa varandra fullt ut. Vi kan gråta, prata, älta och ge varandra all kärlek i världen. Men vi klarar inte oss ur detta ensamma. Vi har ju inte bara vår egen sorg att ta hand om och bearbeta. Vi har barn som sörjer och som vi ska hjälpa och trösta och finnas tillhands för.

Så imorgon ska jag se till att få hjälp...Ett stort beslut från någon som vill ha full kontroll själv. Men alla vill ju inte mig illa.....Det är jobbigt att släppa någon in på livet och öppna sig så för när man varit med om det jag varit med om. Men nu gör jag det.....<3

Vara stark

lördag 15 september 2012

Idag är en sådan dag

Tungt är det. Gör ont i vaje del av kroppen. Saknar henne så.....

Försöker verkligen fungera. För det måste jag ju. Både för min egen skull men även för barnen.
Igår var vi då tvugna att ta oss till arbetsförmedlingen. "Arbetssökande med förhinder" är den kategorin vi tillhör. Ja, ett väldigt stort hinder. Vi fattas något. Något väldigt stort.

Ett av våra fina barn mår inte alls bra. Han saknar Wilda så mycket att han får stora ångestatacker och inte kan vara i skolan. Som tur är så har vi ett bra samarbete med skolan och ska ha möte i veckan om hur vi alla ska kunna göra det lättare och det bästa för honom. Även Bup är inkopplat. Så glad att det finns så många som verkligen vill det bästa och gör det bästa för att hjälpa till i situationen.
Dem väger upp de två energitjuvar som gör allt för att sänka oss ännu längre ner.

Idag blir en lugn dag. Ska upp till graven och rensa bort blommorna som vissnat.
En annan sak är att vi kommit på hur vi ska göra för att ha råd med den sten vi vill ha. Svärmor har lovat att hjälpa till lite också. Så nu ska lillstumpan få en fin sten som ingen annan har <3


fredag 14 september 2012

Jag och barnen vet sanningen

Sömnlösa nätter fortsätter. Saknar Wilda obeskrivligt mycket. Men får inte tid att sakna eller sörja.

Orkar inte detta. Det jag, älskling och barnen går igenom önskar jag ingen. Jag trakasseras nu även på fb av mitt förflutna och dess sk "vänner". Vänner som inte känner mig eller ens träffat mig........
Det sprids otroliga lögner och alla i min närhet är drabbade.

Tycker synd om barnen som får läsa allt detta och även dem blir ledsna och frustrerade över lögnerna som sprids.
Iallafall så vet vi sanningen. Barnen och jag....och soc...och alla vänner och övrig släkt som även dem blivit trakasserade.Och skolor etc.....Det räcker. Men det gör ändå ont.....

Hade jag kunnat hade jag tagit min familj och flyttat långt bort. Men kan ju inte flytta från lilla Wilda.

Vill bara få lugn och ro. För min egen skull men mest för barnens. Stackars älskade barn. Som om dem inte redan går igenom tillräckligt.

torsdag 13 september 2012

Inte den gravsten vi vill ha

Vi har inte råd....Känns jättehemskt :`(

Vet att Wildis inte bryr sig men VI gör. Det är ju vi som ska gå till denna stenen som ska påminna om vår prinsessa........

Blir det någonsin lättare?

Känns som tiden stannat trots att dagarna går. Tre veckor har snart gått sedan vår egen Ängel somnade in. Smärtan är om möjligt större än just då. Beror kanske på att man börjar förstå på riktigt att hon faktiskt inte finns kvar. Att det inte är en enda lång mardröm. Det är verklighet...Vår verklighet.

Finns stunder då man faktiskt kan skratta.Dagar som känns bättre än andra. Men det är så tomt. Jag ska inte bara hantera min egen smärta utan även barnens.

Dessutom är det fortfarande en kamp att klara sig igenom dagarna då min exmake vägrar lämna oss ifred. Jag är trött, utmattad och vill bara få sörja. Men det går inte.....Han slår till när jag är som svagast. Tror att han ska lyckas. Kommer inte låta honom lyckas. Aldrig någonsin för barnens skull.

Imorgon ska vi iväg till en stenhuggare för att se om dem kan göra den sten vi skissat. Gissar att stenen kommer att kosta runt 40000. Var sjutton får man dem pengarna ifrån?Var ju inte så att vi hade någon försäkring till Wilda eftersom ingen ville försäkra henne. Självklart vill vi ha en sten som är lika unik som Wilda. En sten som vi ska gå till och minnas vår lilla prinsessa. Det är viktigt för oss.

Fakturan från begravningsbyrån kom oxå idag. Känns så fel att betala för att ha begravt sin dotter. Men hon fick en fin och värdig begravning. Det var det absolut viktigaste.........För jag kan ju inte få henne tillbaka

måndag 10 september 2012

Sömnlösa nätter

Kan verkligen inte sova på nätterna. Lägger mig i Wildas rum och bara väntar på något tecken eller känsla av att Wilda har det bra....

Ni kanske tror att vi låser in oss och totalt krashat ihop. Så är det såklart inte. Vi har ju ett antal barn att ta hand om och fungera med och för. Dem lyser verkligen upp tillvaron.

Jag och Älskling var på ett toppenhotell i Falkenberg i helgen. Vi bara tog det lugnt, pratade och jag grät några skvättar. Benjamin och Miliam skulle varit hos sin pappa. Men tyvärr fick dem inte komma dit...Så dem var hos sin mormor och morfar ett dygn. Bilbingo stod det på schemat och vad händer?! Benjamin vinner en pott på 20300 :D. Så nu har han äntligen beställt en monsterdator som han tjatat om så länge.

En annan sak som blivit klar efter nio års kämpande är att jag förra v fick domslutet. Jag har nu ensam vårdnad om Benjamin,Miliam och Felicia. Så skönt att det äntligen är över.

söndag 9 september 2012

Varje dag jag vaknar

Så är allt tyngre. Saknaden är tyngre. Smärtan är tyngre. Alla tankar är tyngre.
Jag får aldrig pussa på min prinsessa mer. Hur ska jag klara det? Hur ska jag orka ta mig igenom detta helvete?
Försöker verkligen fokusera på mina andra älsklingar. Vet ärligt inte hur jag skulle klara det utan dem. Men smärtan är lika stor för det. Eller kanske just därför.
Hur ska jag orka börja jobba igen? Leva ett normalt liv igen? Det vill jag ju inte. Jag vill ha mitt galna onormala liv tillbaka. Vill höra larmen på nätterna. Ligga med mobilen i handen. Vill dra upp mediciner, sondmata och ge syrgas. Vill se min älskade lilla sessa rocka loss och leka pussleken...Jag vill! Jag vägrar detta.

Har lärt mig att allt går om man vill. Men då vill jag ha tillbaka min Wilda........

fredag 7 september 2012

torsdag 6 september 2012

Pussa Wilda för sista gången

Nu ska vi iväg och pussa på vår ögonsten för sista gången.......

VILL INTE! Vill såklart pussa på henne. Men ALLTID!

onsdag 5 september 2012

Wilda flyttar hemifrån

Ja...och inte långt bort alls. Och jag kommer gå dit och hälsa på varje dag och hjälpa till att fixa och hålla fint. Precis så som mammor gör.

Wilda flyttar bara hemifrån.....inte mer än så

Handbok i sorgearbete

Tänk om det funnits det....Hade nog varit en storsäljare-om det fungerat så vill säga.

När jag där vid sjukhussängen insåg att Wilda var borta. När alla siffror på monitorn stod på noll och gjort det länge. Då bad jag Wilda om förlåtelse för att jag inte var där, om och om igen och pussade på hennes fortfarande varma underbara kinder.
Min nästa tanke var att någon av oss, jag eller Jesper, måste följa med henne. Hon kan ju inte vara ensam tyckte jag. Självklart tog förståndet över. Men vilka konstiga tankar man får. Fast jag tyckte inte det var så konstigt just då i det ögonblicket.

Läst en del bloggar som mammor som förlorat sina barn skrivit....för att se hur dem hanterat sin sorg. (Skrämmande hur många barn som faktiskt somnar in alldeles för tidigt). Förstått att det blir lättare att hantera smärtan med tiden. Men just nu kan jag inte förstå HUR!

Känns som att om jag skrattar så sviker jag Wilda. Men om jag inte skrattar och försöker ta vara på de små stunderna i vardagen som faktiskt, trots allt, ger mig glädje så sviker jag de andra barnen. Om jag äter så känns det som jag sviker Wilda. Hon kan ju inte äta. Men tvingar i mig iallafall ett mål mat om dagen för att ens orka sörja och ta vara på de små stunderna av glädje. Och de stunderna av glädje står mina andra barn för. Dessa underbara, fantastiska barn som jag älskar så otroligt. Men jag älskar ju Wilda lika mycket. Och hon är borta. Jag känner inte hennes närhet. Ska man inte göra det? Hur mycket jag än försöker känna efter så är hon inte här.

Vill inte detta. Går inte med på detta. Wilda ska vara här.

Kommer ihåg att jag för lite mer än ett år sedan skrev i bloggen att jag nog även skulle känna lättnad den dagen Wilda lämnat oss.För då skulle vi slippa ha döden hängandes efter oss hela tiden. INTE SANT! Ingen lättnad alls. Har hellre döden asandes efter mig livet igenom än går igenom detta.

Tänk om något av de andra barnen blir sjukt. Eller är med om en olycka. Hur sjutton skulle jag klara det?
Låsa in dem hela bunten skulle jag gjort.
Det går ju såklart inte. Men överösa dem med kärlek och ta vara på varje dag kan jag....men inte till fullo nu.

Det är nu jag skulle vilja ha en sorgmanual. Som talade om för mig hur jag ska tänka och känna. Som talade om när jag sakta kan klättra mig upp från detta svarta hål.
Jag VILL tänka på allt det fina. Och det gör jag...men jag vill tänka BARA på det fina. Slippa denna fruktansvärda smärta och tomhet. För trots att jag har en stooor underbar familj så känner jag mig tom. Spelar ingen roll hur många barn man har. Inget av barnen kan ersätta den andre. Jag behöver dem allihop. Alla mina sju barn- Mina ögonstenar.

"Wilda har det bättre nu"

Får vi höra ofta...som en inmatad replig liksom "beklagar sorgen"
Det är ingen som kan veta det.....Är övertygad om att Wilda har det bra-Men bättre? Klart hon har det bättre än de sex dygn hon låg på sjukhuset nu med trasig tarm. Men nu skulle hon äntligen få leva smärtfritt då det har varit tarmen som varit det stora problemet hela tiden. Men istället för att operera henne direkt eller iallafall tidigare så fick hon denna gången ligga i sex dygn. Sex dygn utan mat. med dränage, morfin och en hel del andra mediciner. Bakterierna spred sig även till blodet. Men gjorde dem någonting då? Nej....I sex dygn fick hon ligga. Jag hatar mig själv för att jag lyssnade på läkarna och litade på dem.
Ingen förstår varför hon dog som hon gjorde. Inte ens läkaren....

Ja vår prinsessa har det bra nu. Hon kommer fortsätta sprida glädje och kärlek runt om sig.....Och en dag möts vi igen.


Jag vill ha tillbaka min prinsessa!

Saknar henne så....
Imorgon är begravningen och det gör så ont att det är då som är sista gången vi får se och röra henne. Sista gången vi får pussa och kela henne. Vill inte!

Dagarna går. Vet inte hur men dem gör det. Smärtan är olidlig och jag vet inte hur jag ska klara mig igenom det. Har ju många fina barn som jag måste fungera för. Och då måste jag stänga av alla känslor ibland.

Vill inte ha ett normalt liv. Vill ha tillbaka min Wilda....underbaraste, finaste Wilda

tisdag 4 september 2012

Från världens finaste assistenter

Wilda hade världens bästa assistenter-Som vi valde kalla extramammor och extrapappa. Dem tog till sig Wilda och gav henne massor med kärlek. Dem fick också tonvis med kärlek tillbaka <3

måndag 3 september 2012

Hennes uppdrag var slutfört

Tack alla för fina uppmuntrande ord...Men som Lisbeth skriver så tar det inte bort de skuldkänslor vi har. Tror även det är viktigt att vi får ur oss dessa känslor och bearbeta dem.

Har alltid varit övertygad om att allt har en mening. Och det tror jag fortfarande. Även om det gör fruktansvärt ont...
Wilda hade ett uppdrag här hos oss. Och det uppdraget var nu slutfört.

Men varför är det dem finaste själarna som rycks bort? Wilda har aldrig någonsin skadat någon på något sätt. Hon bara existerade och spred sin kärlek till så många. Byggde bo i mångas hjärtan.....

Nu fattas vi något. Något väldigt stort. Men lovar min älskade prinsessa att vi är bättre människor och kommer leva som hon lärt oss.

fredag 31 augusti 2012

Vill att smärtan ska försvinna

Det gör så ont. Vill få bort denna oerhörda smärtan. Vill bara minnas allt det fina och underbara vi fick med vår Wilda.
Men det enda jag tänker på är hela v innan Wilda somnade in. Allt vi kunde gjort annorlunda. Kollat upp läkare och kämpat för att Wilda skulle opererats tidigare. Nu blev det för sent och tarmbakterier nådde hjärtat och orsakade hjärtstillestånd. Jag är så arg, besviken, frustrerad....och så otroligt ledsen. Jag har ångestatacker och det enda jag försöker göra är att samla kraft.

Idag hade vi WIlda hemma i sex timmar. Sex underbara timmar....Det var viktigt för oss att Wilda skulle få komma hem igen. Vi kelade, prata, skratta och grät. Satte på henne sitt nattlinne och bäddade med hennes egna filtar, täcke och kudde i kistan. Några foton lade vi under kudden och "Raffis" kelar hon fortfarande. Vårt älskade lilla mirakel.
-Tack för allt du gett oss Wilda. Och förlåt för att vi inte hann komma till dig den stund du valde att lämna oss. Allt var ju så bra....och på mindre än tre minuter var du borta...Förlåt!!!!!!!

tisdag 28 augusti 2012

Tomt-Saknar dig så

Allt känns bara så tomt.........

Livet fortsätter som vanligt för alla andra. Pratar och skrattar......
Här sitter vi. Gråter, har ont...Smärtan är olidlig. Orkar ingenting.Vill ingenting.

Vår finaste prinsessa.Vår stakrka kämpe.Älskar och saknar dig så <3

söndag 26 augusti 2012

Vårt mirakel har nu fått sina vingar - 2 år och 7 mån

Den 24 aug kl 00.40 somnade vår älskade prinsessa in.

Smärtan och saknaden är olidlig.

Lovar att skriva mer när jag samlat krafter.

Bilden är den sista vi tog några timmar innan hon somnade in. Hon var pigg och skulle leka puss leken. <3

onsdag 13 juni 2012

Sätta ner foten

Vissa kan verkligen dra ner humör och stämning. Kanske dags att sätta ner foten och göra något åt saken. Vill få vara den glada, lyckliga människa jag egentligen är och vill vara. Som ser det positiva istället för negativa. . . Ja . . Det borde jag göra. Men . . .

Smygtittare

Jag avskyr verkligen sport....eller har iallafall envist intalat mig själv det. För älskling ÄÄÄÄLSKAR sport. Eller snarare hockey och delvis fotboll. Rögle, Detroit och Mff är det som gäller...heeela dagarna. Allt som skrivs följer han. Irriterat jobbigt är det. Så därför har jag blivit anti. Protesterar högljutt och förlöjligar och verkligen visar hur pestigt det är. Som en riktig barnunge....

Men nu när det då är fotboll och i stort sett alla kollar på tv hela kvällarna. Jag vill kanske oxå kolla. Men det kan jag ju inte erkänna-för jag hatar ju sport. Eller? Skickade iallafall in mannen i sovrummet häromkvällen för att se katastrofmatchen mellan Sverige o Ukraina. Själv hade jag fortfarande fotbollen på och smygtittade över tidningen jag läste. Men det kan man ju inte erkänna....Hjälp! Jag är en smygtittare.

Så hur gör jag nu på fredag då? Den matchen vill jag ju se. Kanske skickar iväg gubben till kompisar så kan jag sitta o smygtitta ifred ;P

Sommarlov

Imorgon slutar killarna skolan sedan väntar ett lååååångt sommarlov. Alla förväntningar som barnen har. Det ska helst hända något VARJE dag och inte tror dem något annat än att plånboken är fet och när pengarna är slut så kan man ju bara gå till banken eller använda sitt kort. Eeeeh...nej. Riktigt så fungerar det ju inte. Men visst hade det varit fantastiskt underbart om det varit så.
ALLT kostar pengar. Och när man är så stor familj som vi så blir det enorma summor. Även en billig utflykt kostar. Hoppas innerligt det blir en fin sommar så vi kan åka till havet mycket.

Nu blir det till att skura toaletten...igen. Kan göra det varje dag för killarna i detta hemmet vet uppenbarligen inte hur man styr sina små saker. Luktar urin ALLTID i badrummet. Fruktansvärt vidrigt och jag har nu förbjudit alla att stå upp och kissa. "Men jag är väl ingen tjej heller". Vem har sagt att killar måste stå? Sitt eller skura badrummet själva säger jag...ha ha....

Hittade tre av mina favoritbilder på Engla Leo och Felicia. Felicia som tagit dem <3





tisdag 12 juni 2012

Pussleken

Idag har varit en bra dag. Underbart väder och allmänt lugnt och skönt. Wilda var på gott humör.

Suttit och letat resor till Malta i sommar. Planerade ju att jag, älskling, Felicia och Nicholas skulle åka. Men alla resor vi hittade landade på priser från 20000.....inte pengar vi har. Men idag äntligen lyckades jag hitta en resa som slutade på 8000. Det är minsann billigt det :D
Så nu blir det resa den 2 juli....Ska bli såååå skönt att bara få komma iväg och umgås med dem stora. Känns jobbigt dock att lämna Wilda en hel vecka. Oron är såklart att det är under denna veckan som hon väljer att lämna jordelivet. Men vi kan ju inte tänka så hela tiden. Vi MÅSTE lära oss slappna av och försöka njuta ändå. Vi gör ju trots allt detta för två av våra andra guldklimpars skull. Kommer bli toppen! Det måste det.....
Kommer självklart sakna de andra pluttarna oxå men dem tycker nog det är skönt att bli av med mamma o pappa en v. Är ju ALLTID med dem och dem har blivit några riktiga mammagrisar. Så detta är nog bara nyttigt för alla.

Länkar till en film vi spelade in i v. Inte ofta vi lyckas få fram videokameran men nu äntligen kunde vi fånga Wildas nuvarande favoritlek på film-Pussleken.
Världens goaste Wilda

http://www.youtube.com/watch?v=aSJWOaTiLsw&feature=share

måndag 11 juni 2012

Mamma-Dotter dag

Varit en riktigt mysig dag idag. Var längesen jag och storlillan var iväg själva och bara prata och skratta tillsammans. Måste vi göra oftare ;)


Var ju ett tag sedan jag var iväg själv överhuvudtaget och såklart skulle lillwildis busa då. En apne på 4 minuter var det denna gången. Knyter sig i magen extra mycket när man inte är hemma. Men hade gått bra och var lugnt efter....
Vi planerar lite för semestern. Vi kommer ju arbeta hela sommaren men är ju såklart lediga rätt mycket ändå. Med de små tänkte vi åka till zoo i Danmark, med de två mellersta tänkte vi iväg och campa med husvagn och med de två största blir det en utlandssemester till Malta. Självklart blir det utflykter till hav och andra barn, marknader och andra spännande utflyktsmål.


Bjuder på lite bilder från gårdagens fotbollsutflykt och dagens mammadotterbravader





Väntar på bussen <3



Lunchar på Haket efter advokatbesök



Efter shopping måste man såklart fika ;)



Felicia blev blond under dagen!












Advokaten nästa

Idag beger jag och Felicia oss till min advokat i Helsingborg. Inte särskilt kul men blir lite mystid och lite lunchande efteråt. Synd med vädret bara.


Nicholas och hans lag vann matchen igår och är alltså serievinnare. GRATTIS!!! Vi satt ute i regnet hela familjen och höll på att frysa ihjäl. De stora gick och satte sig i bilen. Engla satt tappert kvar men tjatade mest om att få åka hem.


Lillhönan mår toppen. SÅ otroligt skönt. Hon börjar dock bli ganska tung och otymplig. Hon är ju ganska svag i sig själv vilket ger oss alla mer att hantera och bära. Man får muskler man inte visste man hade...ha ha.


Nä nu måste jag fixa ordning alla papperna så vi kan ta bussen sen....Kramis alla




söndag 10 juni 2012

Dotterns blogg

Har fått en del frågor om min dotter slutat blogga-Nej det har hon inte. Dock har hon haft en bloggpaus. Något hon behövt även hon. Men hänt en del så hon har börjat blogga igen. HENNES känslor, HENNES tankar,HENNES upplevelser. Hoppas att alla respekterar detta <3

www.ananasjuicen.blogspot.com

lördag 9 juni 2012

Ont i hjärtat

Lättare att blogga från mobilen. Då ser jag iallafall texten.

Wilda mår toppen. Är mestadels en nöjd och glad liten sessa . Dessa perioder försöker vi verkligen njuta av men vet oxå att det kan förändras på en sekund.
Hade besök för någon v sedan av Love som har samma diagnos som wilda och en liten tjej med trisomi 18. Vilken skillnad. . . Jobbigt att se hur sjuk wilda är jämfört med dem. Men det bevisar oxå vilken stark kämpe vi har.
Mitt i allt så kämpar vi på för de andra barnen. Just nu allra mest för vår största. Hon mår så fruktansvärt dåligt. Hon har ingen kontakt med sin pappa som behandlat henne fruktansvärt illa. Förstår inte hur man som förälder kan göra så mot sina barn. Och sen dessutom arbeta på bris. Skandal! Har dem ingen koll alls på vilka personer dem tar in? Kan inte och vill inte berätta så mycket med hänsyn till mina barn. Hoppas bara deras pappa kommer till insikt snart. . . För allas skull.

Nu ska vi njuta tillsammans av denna kväll. Imorgon blir det iväg för att titta på Nicholas sista seriematch. Vinner dem den så har dem vunnit serien. Heja Nicholas <3

Vilken start

Det var minsann inte lätt att börja blogga igen. Svårt att komma igång då det hänt så mycket. Därför har jag bestämt att inte skriva om det som varit under min långa bloggpaus. Börjar om från början.

Lillsessan har vuxit enormt och är ingen liten bebis längre minsann ;). Hon älskar att sommaren är här då hon kan ut på byn och ragga. Lovar att lägga ut lite bilder snart.

I övrigt då?! Felicia (som många av er följt oxå) har flyttat hit igen. I sin sjukdom mår hon stabilt men det är inte lätt för henne då hon mår dåligt av andra orsaker nu. Hon har ingen kontakt als med sin pappa. Mycket tråkigt då hon verkligen behöver oss båda två. Men inte alltid man kan påverka saker eller ändra på andra människor.

Lovar att skriva mer ikväll. Men problemet är att när jag gör inlägg ser jag inte texten jag skriver. Varför är det så? Lite jobbigt....så är det en massa stavfel så vet ni varför.

Är med i en tävling oxå. Snälla söta ni gå in o rösta! <3

http://www.dromstipendiet.se/127

torsdag 24 maj 2012

I´m back!!! Bloggar återigen

Det var ett tag sedan och jag har fått mängder med mail från många av er underbara läsare. Underbart att så många bryr sig och engagerar sig.

 

Har varit många tuffa månader för oss nu då Wilda mått fruktansvärt dåligt. Nu äntligen så har hon fått må bra några v. Jag har under denna hemska tid önskat så att lillan skule fått somna in. Men hon vägrar...Förstår inte...Läkarna förstår inte heller. Dem har stått och sett hur hon kämpat och frågat om dem ska ingripa men vi har vägrat.

 

 

Jag kommer att skriva mer om hur tiden sedan jag slutade blogga varit. Men inte idag. Ville bara att ni skulle veta att jag är tillbaka. Dock kommer jag inte publicera otrevliga kommentarer. Inte heller svara på liknande.

 

Kramis på er alla!