måndag 26 september 2011

Många tankar mitt i allt

Jag har inte kunnat blogga på några dagar. Får inget internet i vårt nya hem förrän den 4 okt.

Allt är bra med oss. Vi trivs så otroligt bra i vårt nya fina hem ;)

Lilla Wilda mår som en prinsessa. Är så roligt när man är ute och går med henne i vagnen.Hon försöker ta sig ut.Huvudet ska helst hänga utanför så att hon kan se ordentligt.Lilla dockan ...Hon är så medveten om allt som händer runt omkring.På sitt lilla sätt.

Satt igår och tänkte på alla de extra ultrljud vi gjorde under graviditeten. Hur dem på första inte hittade någon magsäck sedan var det något med hjärtat oxå.Överläkaren fick komma och titta lite extra. Jovisst fanns det en magsäck och hjärtat såg fint ut. Mätte allt som dem brukar och fick beskedet att allt var helt normalt. Men för säkerhets skull skulle vi återkomma på ett ultraljud till....

Allt var fint.Det enda jag reagerade på var hur söt, annorlunda liten uppåtnäsa lillan hade ;)

Ultraljudsundersökningarna finns väl kvar i deras journaler? De filmer som dem gjorde?! Tänk om man skulle analysera ytterligare.Hade man upptäckt att Wilda hade en del defekter då? hade dem rått oss att ta fostervattensprov? Vad hade vi gjort när vi fått svaret då?

Det är hemskt att tänka så. För jag kan omöjligt säga att jag vet vad vi skulle gjort. Men jag vet med facit i hand att jag aldrig skulle vilja leva en dag utan Wilda och det vi fått uppleva med henne <3<3<3

Nu ska jag fortsätta flyttstäda. Hoppas jag kan uppdatera snart igen.

 

Kram kram

5 kommentarer:

  1. Hej tänker tillbaka på min graviditet och tänker som du.
    Att jag ALDRIG skulle vilja vara utan min underbar son.

    Vi gjorde en massa ultraljud och tog moderkakeprov för att utesluta grava kromsomfel. MEN svaret kom tillbaka och det sa att det inte fanns några av vikelser alls.

    Men han är jätte sjuk och hans liv kommer att ta slut i förväg.
    Men ALDRIG att jag skulle vilja han honom ogjord. Ger sååå otroligt mycket kärlek till oss alla. Vår solstråle i livet.

    Ha en bra dag.

    SvaraRadera
  2. milsvitt från er vardag, men på sista ultra av min dotter (1 dag före igångsättning 39+2) säger barnläkaren -se hur bebin håller händerna knutna ovanför huvudet och gör andningsövningar.... hon föddes dock med dysmeli och saknar halva högra underarmen och höger hand..... söker de inget extra så ser de inte ens det uppenbara :)

    SvaraRadera
  3. Kände du på dig att något var fel under graviditeten? Under alla ultraljud jag gick igenom sa också läkarna att allt såg jöttefint ut och "lovade" att barnen var friska. Och så kommer det ut en liiiten liten tjej med bara tre fingrar på en hand, ingen haka och ett helt trasigt hjärta (8 hjärfel/missbildningar hade hon).

    Som det stod i föregående kommentar så tror jag att de inte ser om de inte letar. Hur de nu kan missa så pass stora "fel". Känns dumt att säga fel, för utan alla avvikelser så skulle ju inte våra barn vara just de de är, så som vi älskar dem.

    SvaraRadera
  4. Jag har ju varit gravid några gånger och alla graviditeter har varit olika. Det som var annorlunda nät jag väntade WIlda var att jag blev konstigt sjuk några gånger under graviditeten. Samt att lillan inte rörde sig lika mycket som de andra barnen samt mest på en sida av magen.
    Tror faktiskt inte jag vill träffa någon läkare för att få några svar.Inte nu iallafall. Mest för att jag inte kan förändra något ändå och hade dem hittat alla felen på Wilda så hade vi blivit rådda att göra abort och då hade vi inte fått lära känna denna guldklimp ;) Men tanken har funnits där. Kanske någon dag...om det känns rätt. Hoppas du får de svar du söker och önskar.Kramis

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Jag skrev en kommentar nyss från min telefon men den verkar inte ha kommit fram? Så himla typiskt. Hur som helst. Jag undrar om du under graviditeten med Wilda kände att något var fel? Att fast läkarna sa att det såg fint och bra ut, frisk, så kändes det konstigt?

    Jag kände så under min graviditet. Kunde inte då sätta fingret på vad det var som kändes, men nu i efterhand har jag kommit fram till att det måste ha varit mitt undermedvetna som kände av att det var något hemskt fel med en av mina bebisar. För man sitter ju ihop med sitt/sina barn, så någon slags förbindelse bortom själva näringsdelen måste man ha, tror jag.

    Läkarna sa att allt såg jättefint ut och "lovade" att båda barnen var friska. Och så kom det ut en liten liten flicka med tre fingrar på en hand, ingen haka och ett alldeles trasigt hjärta. Åtta fel och missbildningar hittades i hennes hjärta, plus att hon hade en allvarlig kromosomavvikelse (vilket man såklart inte kunde veta utan fostervattens-/moderkaksprov).

    Jag ska om ungefär en månad få träffa en av läkarna jag hade mycket kontakt med under graviditeten för att få ställa frågor och förhoppningsvis få något slags svar på varför de inte kunde se något alls på ultraljuden. Kanske du också kan höra av dig till din läkare (om du orkar, vill säga)?

    SvaraRadera