fredag 16 september 2011

Skitmage

Har hållt på och packa och skruva isär möbler etc. Satt mig framför datorn...Allt har varit lugnt med Wildis hela dagen.Så har det varit länge nu så man har blivit lugnare och inte tänkt hela tiden på att det skulle vara något.

Men då bestämmer sig Wilda för att sluta andas.Kommer ut till lillan och gör som vi brukar.Extra syrgas och stimulerar henne.Kollar på magen...den är uppblåst.Fram med tarmsonden.Kommer ingenting.Wilda börjar krampa.Blir blå och sedan slapp.I med stesolid...tar upp henne och ruggar henne över ryggen och viskar fina ord i örat.Minuterna går......

Så, Äntligen ett litet andetag...dröjer lite, sedan ett andetag till.Fram med alvedonen.Vi vet ju att hon får ont efter detta.Och mycket riktigt.Blir jätteledsen, bajsar och fiser lite.Lägger henne på sidan och vyssjar henne i örat så som hon tycker om.

Sen sitter jag här igen.Lite skakig, tom och förvirrad.

Såhär har inte en vanlig familj det.

8 kommentarer:

  1. Hej! Det är min första gàng här inne pà din blogg. Välkommen till mama!
    Vilken läskig kväll! Jag skickar mina sympatier till dig och lilla fina Wilda!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  2. Nej, så har inte en vanlig familj det. :/

    Önskar jag kunde stötta bättre

    Kramar

    SvaraRadera
  3. Skriv din kommentar här!
    Många kramar till er

    SvaraRadera
  4. Skriv din kommentar här!
    Älskade lilla tös <3<3<3 / Annica!

    SvaraRadera
  5. Nej Pernilla, så här har inte en vanlig familj det och man önskar att inte någon familj hade behövt ha det så här...fy för sören att hela tiden behöva ha döden lurande runt hörnet. =/ Ni har dock en otroligt stark liten tjej som kan konsten att beröra alla i sin omgivning! Stor kram till er fina familj och framförallt till lilla Wilda-stumpan!

    SvaraRadera
  6. Skönt att det gick bra även denna gång! Massor av kramar till er. Hoppas ni kan vara ute o njuta av solen idag!

    Lena nere i Örkelljunga

    SvaraRadera
  7. Perrnilla, mina tårar forsar när jag läser, det du skriver går rakt in i hjärtat på mig. Önskar så att Wilda håller sig stark och ni i familjen orkar kämpa.
    Kram Maria,mamma till Elsa

    SvaraRadera
  8. Nä, så har verkligen inte en vanlig familj det och jag önskar så att Wilda slapp få dessa atacker, stackarn. Hoppas hon piggnar på sig. KRAM Helen

    SvaraRadera