Känns som tiden stannat trots att dagarna går. Tre veckor har snart gått sedan vår egen Ängel somnade in. Smärtan är om möjligt större än just då. Beror kanske på att man börjar förstå på riktigt att hon faktiskt inte finns kvar. Att det inte är en enda lång mardröm. Det är verklighet...Vår verklighet.
Finns stunder då man faktiskt kan skratta.Dagar som känns bättre än andra. Men det är så tomt. Jag ska inte bara hantera min egen smärta utan även barnens.
Dessutom är det fortfarande en kamp att klara sig igenom dagarna då min exmake vägrar lämna oss ifred. Jag är trött, utmattad och vill bara få sörja. Men det går inte.....Han slår till när jag är som svagast. Tror att han ska lyckas. Kommer inte låta honom lyckas. Aldrig någonsin för barnens skull.
Imorgon ska vi iväg till en stenhuggare för att se om dem kan göra den sten vi skissat. Gissar att stenen kommer att kosta runt 40000. Var sjutton får man dem pengarna ifrån?Var ju inte så att vi hade någon försäkring till Wilda eftersom ingen ville försäkra henne. Självklart vill vi ha en sten som är lika unik som Wilda. En sten som vi ska gå till och minnas vår lilla prinsessa. Det är viktigt för oss.
Fakturan från begravningsbyrån kom oxå idag. Känns så fel att betala för att ha begravt sin dotter. Men hon fick en fin och värdig begravning. Det var det absolut viktigaste.........För jag kan ju inte få henne tillbaka
Skriv din kommentar här! Man kan aldrig säga jag vet hur du mår, vad du går igenom kan bara säga dig att jag varit i samma situation en gång för länge länge sen. Det finns inga ord i världen som hjälper en men jag kan lova dig att en dag kommer det att kännas lite bättre och du kanske till o med känner doften av din älskade Wilda, då vet du att hon är hos dig. Ge dig tid att sörja och när du är mogen kan jag rekommendera dig att gå kursen om sorgebearbetning finns även en bok med samma namn som jag tror skulle kunna passa både dig o din familj. Skänker dig varma tankar o kramar.
SvaraRaderaBlir så ledsen av att läsa att denna människa inte kan låta dig och din familj vara ifred. Självklart vet jag inte vad som hänt mellan er men du behöver verkligen lugn och ro att få tid att sörja. Jag hoppas att det blir lättare med tiden och att du aldrig ger upp!
SvaraRaderaKram Nina
Sorgen har ju sin tid och när man är mitt uppi den vill man bara att allt ska bli bra igen för de tär så mastigt att just sörja. Men sörjer man inte eller snabbar på den etc blir det etter värre sen tror jag. Det sägs att man rent av kan bli starkare genom sorg när man gått ur den och jag tror lite på det men ack så tungt de tär att bära sorgen och kan inte i min vildaste fantasi förstå hur man orkar sörja sitt barn som gått bort, som man aldrig mer få se. den tanken skrämmer mig verkligen. Jag lider verkligen med er i detta tunga ni har. väldigt tråkigt att läsa att du inte kan få lugn och ro nu och bli lämnad i fred av ditt förflutna. Men människor av den kalibern njuter ju av andras motgång för att det själva är förmodligen i så dåligt skick att det måste för att överleva, FY!! Jag hoppas du hittar styrkan nånstans i allt detta och jag hoppas också att ni får den finaste stenen av dem alla till er lilla prinsessa.
SvaraRaderamina tankar går till er alla i detta svåra och du ska se att en dag kommer lugnet smygande även för dig. Bamse kramen till dig!