Vad är detta för förbaskat sorgearbete? Idag orkade jag ingenting. Inte ens ringa till vårdcentralen för att se till att få hjälp. Rädd för att dem ska se ner på mig och tycka att "nu får du minsann rycka upp dig" "Du visste ju att din dotter skulle dö" " Men du har ju fler barn iallafall"
Vill inte! Vill inte!
Jag är ett vrak. Väldigt dålig på att dölja det oxå tror jag. Det var inte såhär det skulle vara. Inte såhär det skulle kännas. Jag vill ha kontroll över mitt liv och mående. Vem kontrollerar mig nu? Något är det och absolut inte JAG!
Alla andra bara fortsätter leva sina liv. Skaffar jobb, åker o shoppar, gnäller över småsaker. Skrattar åt löjliga saker, spelar jävla spel på fb som man får inbjudningar till stup i kvarten. Fattar ni inte? Världen fattas något stort. Är det bara jag som ser och känner det?
Vill bara skrika, gråta och gräva ner mig......Hade nog gjort det också om det inte just är så att jag faktiskt har andra barn som jag älskar över allt annat.
Igår gick jag runt...länge. Grät, hyperventilerade och trodde jag skulle dö där och då.
Idag mådde jag bättre...trodde jag. Tills jag blev ensam kvar här hemma. Då bröt jag ihop igen. För det är just det...Jag känner mig så jävla ensam med och i min sorg. Betydelselös...som en liten fläck som inte syns.
Var är Nilla? Känner inte igen mig...........
Wilda älskade lilla prinsessa. Gör mig hel igen <3
Vet du vad? Det är just det - du visste att hon snart kunde dö. Under hela tiden har du levt med den vetskapen i huvudet. En lång utdragen väntan på; detta. Nu är du här och allt du lagrat under åren skjuter ut ur huvudet som en tidsinställd bomb. Ut,ut,ut med det. Du är inte märklig på något vis. Ingen kommer säga åt dig att du får skärpa dig. Ja, i sorgen är man ensam, så ensam man kan bli. Jag vet!! Låt det ta tid. Ring vc imorgon. Lova
SvaraRaderakram Eva i Lund
Sorgen är inte nådig, den är jävulsk att gå igenom men tyvärr nått man måste igenom när man drabbas av den- En del förtränger den endel känner som du gör just nu. Jag kan lova dig att de du nu går igenom är bättre än att förtränga. Det är som man står längst ner i en mörk håla och inget inget kan göra sorgen bättre känns det som just då. Men det blir bättre jag lovar dig. Det ska rummlas runt i hålet därnere tills de tär färdigt rätt och slätt. så sa en psykolog tillö mig då jag varit med om min olycka som helt förstörde mitt fortsatta liv och jag föll långt långt ner i avgrunden. Jag skulle acceptera et tliv däör jag int ekunde gör nått som ja gkunde innan hur man nu gör det. Det går visserligen inte att jämföra med ett barns bortgång så men sorgen om du förstår hur jag menar. Sen var det ett steg upp på stegen ur denna botten. Segt som tusan och man föll gång på gång. Men en dag var man uppe detta steg och inne på det andra steget upp..ja så höll det på tills man var uppe helt. sorgen var besegrad iallafall den värsta av den. minnena försvinner aldrig men man kan hantera det. Men det tar tid. Denna känsla att det aldrig blir bra, total matthet, panik och fruktansvärt ledsen. Men jag kan lova dig att du tar dig ur detta med tiden om än det är överjävligt just nu och inte alls konstigt då det inte alls gått lång tid sedan er princessa lämnade er. Jag förstår dig precis denna enorma saknad som man aldrig aldrig tror ska gå över men det kommer göra det när ditt sorgearbete är klart. Det är en fruktansvärd tornado av känslor men var glad på sätt och vis att du kan gråta..gråt förlöser på nått sätt och man får ur sig sorgen även om du inte ser det just nu. Å du kommer hitta tillbaka till "Nilla" jag lovar dig. Sänder dig en BAMSE KRAM genom cybern.
SvaraRaderaJag har inte varit med om att förlora ett barn, men har förlorat nära anhöriga och att göra det är fruktansvärt. Så då måste ju att förlora ett barn vara ännu värre. Att du inte känner igen dig själv är inte konstigt, så funkar sorgen, du ska inte skämmas för att du söker hjälp, du är fullkomligt normal. Jag lovar dig att ingen kommer säga ryck upp dig. Ni i er familj har gått igenom helvetet! Att veta att Wilda kunde sluta när som helst måste ha varit fruktansvärt och detta levde ni med varenda sekund i 2år och 7 månader och nu har ni sorgen och saknaden! Sök hjälp Nilla så kanske du kan må lite bättre i din sorg! Men tro inte att du är onormal för det är du inte,, det du känner är sorg! Lider med dig och din familj, önskar ni snart kan känna att sorgen inte är så tung! Många säger att tiden läker alla sår, jag håller inte med, tiden gör att man försonas med sorgen, den blir lättare att bära den. Kram.
SvaraRaderaIngen kommer att se ner på dig.
SvaraRaderaAtt du känner dig ensam och övergiven är inget konstigt. Det ÄR du ju. Du har inte bara mist ett barn, du har mist den som varit ditt huvudsyfte, själva meningen, i flera års tid. Nu måste du omformulera hela din vardag och det är en sorgeprocess på sätt och vis det också ... i den måste du också hitta dig själv igen och hitta en väg framåt.
Hoppas du orkar söka hjälp. Det är verkligen inget fel i att vara svag.
Och du är inte ensam om att känna att världen gått miste om något. Vi är nog många som är riktigt, riktigt ledsna; jag vet att jag är det.
Nilla finns där, och betydelselös blir du aldrig.
SvaraRaderaMen inget jag eller någon annan säger kan ge dig trösten du behöver nu. Sorgen måste värka ut, lindras och det tar ju sin tid..
Vi ser din sorg och önskar att vi kunde dämpa den.
Tänker på dig.
Från ett kontrollfreek till ett annat: Ibland måste man släppa på den..
Stor kram
Kära vän du är inget vrak. Du är en superduktig mamma som för en helt kort tid sedan förlorat ett av dina älskade barn och det är helt klart att du har all rätt och all orsak att känna dig slut. Ingen människa klarar att några veckor senare "rycka" upp sig, söka jobb etc. Allt har sin tid, också sorgen som aldrig tar slut men småningom ersätts av en mildare variant fylld av vackra minnen. Be någon närstående ordna en psykologtid åt dig om du själv inte orkar ringa - för det är alltid bra att få ventilera med en utomstående och speciellt en sådanhär oerhört tung sak. Kramar!
SvaraRaderaDet är en styrka att be om hjälp "psykolog". Att du visste att ditt barn skulle dör har ingen påverkan på din sorg- det är ju inte det du sörjer utan du sörjer ditt barn -en människa du saknar.
SvaraRaderaDu har många barn att leva för, och din dotter finns alltid med dig i ditt hjärta-som ingen kan ta ifrån dig. Hon finns med vinden och i naturen.
du kommer att hitta ett jobb och leva "normalt" men det är ingen stress med det? ge detta tid och tiden är en sann vän...du kommer att må bättre...och alltid älska din dotter:)...ingen akn ta det ifrån dig/er och det är kärlek.
jag läser din blogg ibland, har följt dig...
tänk vad din dotter lärt dig och din familj mycket positivt!!
jag tycker du skriver bra och är så duktig!!
skickar de största kramar till dig, du/din man är värdefulla.
skickar kraft o energi.
kramar Maria sthlm.
Du har all rätt i världen att sörja hur många barn du än har kvar. Skrik och låt tårarna rinna.... Låt det bara vara så. Skickar en styrkekram i din sorg.
SvaraRadera