Varje dag jag vaknar

Så är allt tyngre. Saknaden är tyngre. Smärtan är tyngre. Alla tankar är tyngre.
Jag får aldrig pussa på min prinsessa mer. Hur ska jag klara det? Hur ska jag orka ta mig igenom detta helvete?
Försöker verkligen fokusera på mina andra älsklingar. Vet ärligt inte hur jag skulle klara det utan dem. Men smärtan är lika stor för det. Eller kanske just därför.
Hur ska jag orka börja jobba igen? Leva ett normalt liv igen? Det vill jag ju inte. Jag vill ha mitt galna onormala liv tillbaka. Vill höra larmen på nätterna. Ligga med mobilen i handen. Vill dra upp mediciner, sondmata och ge syrgas. Vill se min älskade lilla sessa rocka loss och leka pussleken...Jag vill! Jag vägrar detta.

Har lärt mig att allt går om man vill. Men då vill jag ha tillbaka min Wilda........