måndag 24 oktober 2011

Att få valmöjlighet

Söker ofta på info om Trisomi 13. Läste någonstans att ca 98% av dem så får veta under graviditeten att deras barn har T13 väljer att göra abort. Kan då inte låta bli att undra över hur stor valfrihet dem har egentligen. För läkarna är Trisomi en prognos. Barn med T13 är bara en statistisk siffra. Det dem talar om för dessa stackars föräldrar är att deras barn kanske inte ens kommer att födas och gör dem det så dör dem troligen direkt efter förlossningen. Endast några få klarar sig lite längre och då med stora problem och kommer att få ett plågsamt och kort liv.

Vilken förälder väljer att föda sitt efterlängtade barn under dem premisserna? Är det verkligen ett val? Statistiken som läkarna kan tjata sig blödiga om är en statistik som inte är förnyad. Idag har vi mer kunskap och vet mer om hur vi ska kunna hjälpa och underlätta för våra xtra speciella barn. Våra barn har en diagnos, inte en prognos. Våra barn är oerhört älskade och har en uppgift im detta livet som är otroligt mäktig men som vi ändå inte vet om. Vi lyckliga föräldrar är speciellt utvalda och har fått uppgiften att göra det bästa och mesta för våra små liv.

Jag klandrar absolut inte de föräldrar som väljer att avbryta en graviditet då dem fått besked om att deras barn har T13. Vill bara att dem ska få större valmöjlighet genom att få information om hur det faktiskt kan bli. Att det faktiskt finns många små liv som lever ett bra och något längre liv. Kunskap behövs och det är något läkarna fortfarande saknar. Därför måste vi föräldrar med T13 barn se till att sprida information.

Imorgon bär det av till Ullared och Gekås. Shopping shopping. Ska bli kul. Älskar att shoppa. Händer inte så ofta dock och absolut inte utan man och barn ;)

Lillan mår toppen. Började dock dagen med en kramp och apnè. Gick över ganska fort och ingen oro hann sprida sig i kroppen.Lillsessan-Världens underbaraste unge(och hennes 6 syskon såklart)

2 kommentarer:

  1. Hej..
    Vi fick veta i v 19 att vår lille kille hade full T13 ( i nov 2010) men valde ändå att låta han leva...Men tyvärr så orkade han inte hela vägen fram..Han somnade in i magen i v 34 och jag födde honom d 27 mars i år...alltså snart 7 månader sen.Er lilla Wilda gav mig ett hopp om att få en eventuell möjlighet att se min lille kille.Jag har 5 barn mellan 18 och 3 sen tidigare...Det har varit vår stora sorg att förlora en sån fin liten kille.Han blev vår lille ängel som flög vidare... Skickar en stor kram till er och tycker ni är BÄST.

    SvaraRadera
  2. Så ledsen för att ni inte fick mer tid med er lilla prins.Glad för att Wilda kan sprida hopp till andra familjer. Stor, varm kram tillbaka till dig och din familj.Er son blir väl omhändertagen var han än nu befinner sig. Leker med andra små barn som fått lämna detta liv alldeles för tidigt. <3<3<3

    SvaraRadera