Det är ett faktum
Min dotter ska dö i förtid. Jag kan nog aldrig förbereda mig på det.
Vilken mamma kan gå och vänta på att ens barn ska dö? Jag väntar...våndas...bönar och ber, Att min dotter ska få uppleva ännu en dag. Är det för min egen skull? Är det egoistiskt?
Jag vill att min älskade prinsessa ska få uppleva så mycket hon kan under sin levnadstid. Men är det på hennes villkor? Hennes önskan?
Jag vill tro det. Annars hade hon väl lämnat oss föränge sen?!
Vår starka lilla prinsessa. Visst kommer det bli bättre efter op?!
Jag vill tro så.
Jag...en jävla egoistiskk mamma.Är jag känslokall?! Jag vill ju det bästa för min lilla docka. Men tänker jag fel?!
Livet är svårt...jobbigt. Med många tunga beslut.
<3<3<3 / Annica!
SvaraRaderaNä du är inte egoistisk! Jag tror man måste tillåta sig vara lite egoistisk dessutom i ditt fall, annars hade inte du klarat av dagen. Skulle du gå o tänka, snälla lilla Wilda lämna oss nu så både du o vi får lugn o ro... hur hade det sett ut?! Sen måste man givetvis få tänka o önska det en del dagar också, kanske inte att det är för er skull förstås - men för hennes skull. Dagar när hon bara mår väldigt jättedåligt. Det är ju inte naturligt att ens lilla barn ska lämna jordelivet innan man själv, det är ju helt fel o det måste skrika högt inombords på er...
SvaraRaderaWilda är till låns, här för att både ni och hon ska lära sig något för att komma vidare på andra sidan (ja det är ju min tro... vi är här för att lära) även om det känns förfärligt, förfärligt orättvist!
Jag tror ju man väljer sitt liv innan man föds och Wilda hade valt detta livet och att dela det med er - för ni behövde vissa kunskaper/lärdomar och hon vissa. Låter konstigt, men jag tror faktiskt att det är så...
Ni gör allt ni kan för henne och tänk vad stimulans och kärlek hon får hos er! Hon kunde inte valt bättre föräldrar och syskon!!
Massor av kramar... tycker du jag dravlar för mkt så får du låta bli att publicera inlägget, helt ok...
Lena i Örkelljunga
Jag har också tänkt så, att om jag får ett sjukt barn kommer jag ju göra allt och lite till för att h*n ska få leva så länge som möjligt. Men för vems skull? För min? Om mitt barn lider då? Men det finns ju inget annat sätt att göra det på. Självklart vill man ha kvar sitt barn i livet. Allt annat vore jättekonstigt. Fortsätt kämpa. Massa kramar!
SvaraRadera