fredag 7 oktober 2011

Två doser stesolid

Precis när jag skulle skicka iväg de stora killarna till sin pappa så gick larmet...Rusade genom hela lägenheten.Känns som en evighet innan man kommer fram. Wilda andas inte...har fått stesolid i rumpan. Tar upp henne precis såsom jag brukar.Snart därefter tar hon några andetag...lägger henne igen.Hon får jätteont efter krampen och vi blir tvugna att ge henne en dos stesolid till. Nu kommer hon troligen sova....men det behöver hon den lilla stackaren.

Vi vet att det troligen kommer att vara en kramp eller en infektion som hon inte klarar sig ur som kommer att ge Wilda sina vingar. Det är något jag försöker förtränga men tyvärr blir påmind om alltför ofta.

Vad ska vi göra när vårt mirakel gett sig iväg någon annanstans? Det kommer bli så ofantligt tomt. Har sex andra barn vilket är en av dem konstiga kommentarer man fått ibland. "Ni har ju sex andra barn så det går säkert bra" Inget av mina barn kan ersätta den andra såklart. Att jag har sex barn till som kommer finnas kvar och sörja även dem är jag tacksam för. Kommer inte att kunna gömma mig under täcket och låta livet försvinna. Man måste klara sig genom det helvetet som väntar oss. Det finns alltid en morgondag och jag är helt övertygad om att vi kommer att klara det. Inte bara för att vi måste utan för att vi har varandra och WIlda har inte kommit till oss och lärt oss så mycket om livet för att vi bara ska  kasta bort resten av våra liv när hon valt att följa oss från en annan plats. Hon kommer alltid finnas med...vad vi än gör. Hon kommer ju vara en superhjälte som lille Leo säger <3 <3 <3

Nu ska jag sluta vara sentimental och försöka njuta av fredagskvällen med älskling, Engla o Leo.

9 kommentarer:

  1. Ord känns så fjuttiga här............tänker på dig och ger dig stöttekramar. Det är ni värda!
    Wilda har en uppgift här på jorden så som er andra barn har! När hennes uppgift är gjord så kommer hon bli en superhjälteängel, och när den är gjord vet bara Wilda.

    SvaraRadera
  2. Maggie Ljunggren7 oktober 2011 kl. 23:03

    Skriv din kommentar här!



    Så sant ord är så fjuttiga
    Tänker på er ber för er o den lilla Ängeln <3

    SvaraRadera
  3. Självklart kan ingen ersätta någon annan, så är det inte för någon. Så varför skulle det vara så för er?!! Fördelen eller vad man nu ska kalla det att vara många är att ni är många som kan hjälpas åt att minnas vilken underbar liten tjej hon är när den hemska dagen kommer. Tycker hon verkar ha blivit så himla "stor" den sista tiden. Har följt bloggen ett bra tag nu och hon ser verkligen ut att ha utvecklats mycket. Förhoppningsvis får hon chansen att utvecklas ännu mera.

    SvaraRadera
  4. Denna fina tjej, jag bara älskar när man bockar sig ner viskar i hennes öra att mormor älskar dig, tar hennes händer hon känner i ansiktet på mig det är en känsla som är svar att beskriva i ord, men jag och Wilda vet vad denna känsla är det är ömsesidigt det bara känner man. Du är så go min lilla trollunge. Älskar dig. mormor

    SvaraRadera
  5. Men hur kan man bara säga en sån sak, att ni har ju fler barn? Varje barn är ju en egen individ med en egen personlighet oavsett om det är friskt eller inte. Som förälder kämpar man för att barnen ska må så bra som möjligt, så som ni gör. Hoppas att lilla Wilda får förgylla er familj länge än.

    SvaraRadera
  6. Det är klart att ni kommer att klara det. Men det är också klart att det blir jättetufft.
    Det kan ju knappast vara någon med barn som säger något så urbota dumt. Hoppas jag iaf.. Det finns väl ingen person, stor eller liten, som kan ersätta en annan?
    Ja jösses..
    Hoppas att ni fått njuta av kvällen, att Wilda fick sova gott och du unnar dig en godisbit elelr kaka.. ;)

    Kram

    SvaraRadera
  7. Det är klart att du får sådana tankar, speciellt nu med allt som händer henne. Men vi får hoppas och tro att hon har mycket lång tid på sig att finnas hos er. Hon är en liten fighter, som trivs alldeles förträffligt hos er - annars hade hon inte kämpat som hon gör!
    Fortsätt du njuta av hennes närhet, vad som händer imorgon vet ingen, och det är väl en himla tur!
    Eva Th

    SvaraRadera
  8. En mamma och pappa ska aldrig behöva förlora ett barn! Brukar jag ofta säga och tänka. Min systers son, tvilling till min systerdotter gick bort 1/1-2009. Livet är inte som det ska va efter det, visst vi alla lever vidare och försöker se det fina som är kvar. Men hållet i hjärtat finns för evigt. Och att se min syster gå igenom ett helvete varje dag gör så ont i mitt hjärta. Och om min syster skulle ha 10 barn kvar så skulle inte den smärtan bli mindre. En mor sörjer alltid det barn hon förlorar. Man älskar ju den redan i sin mage och gör allt för att skydda h*n och när vi inte kan skydda dom och något hemskt händer så kan man aldrig förlåta sig fast man VET att man gjorde allt i sin makt att ha dom så friska och krya. Jag vart gravid 4 månader efter Kevin försvan. Och min son fick som mellan namn Kevin så att hans namn lever vidare och att mina barn ALLTID ska få veta vem deras kusin Kevin var. Jag kan inte tänka in mig i din värld, men är så extremt ledsen att din fina dotter ska behöva lämna världen för tidigt, och att du ska behöva förlora ett barn. Dina barn kommer ge dig massa styrka och du kommer gå vidare med ditt liv, man lär sig leva med saknaden... Just nu önskar jag att jag kunde skriva något bra, men finner inga ord. Styrkes kram Nette

    SvaraRadera
  9. ÅÅÅ, satt och letade efter information om Stesolid när jag hittade ditt inlägg om din dotter Wilda. Tack för att du delar med dig, jag vill att du ska veta att din text berörde mig väldigt mycket! Ville bara säga det. Kramar

    SvaraRadera