måndag 17 oktober 2011

Med gråten i halsen

Det är inte ofta jag gråter. Som att tårarna tagit slut. Eller en rädsla för att brista totalt och tappa kontrollen om jag låter tårarna trilla. Men när jag pratar om Wilda och vad som komma skall är det svårt att alltid hålla tillbaka. Min största rädsla är hur det kommer att vara den dagen hon kommer att gå bort. Kommer det vara efter en lång tids sjukdom med mycket lidande? Kommer det vara efter en lång kramp som inte släpper? Kommer hon sakta, sakta bara bli svagare och svagare? Dessa frågor tynger mig något oerhört. Det sista jag vill är att se henne plågas hennes sista tid. Det är inte så jag vill minnas henne och inte så hon ska avsluta sitt uppdrag är i vår värld.

Minns oxå att vi fick antydan till att vi hade Wildas öde i våra händer. Detta var när hon inte var mer än några månader gammal. Hade ofta långa andningsuppehåll och svårt med andningen. Då mindes jag att vi satt på sjukhuset och jag höll på att bryta ihop. Tyckte så synd om sessan och ville bara att hon skulle få somna in om hennes liv skulle vara så där den korta tid vi skulle ha henne kvar.Läkaren sa att vi hade stesolid i mängder.....för att underlätta. Jag vet att han menade.

Idag har dagen varit extremt lugn. Bara tagit det lugnt, städat lite, ringt några samtal,bokat in möte etc etc. Syon vabba idag så jag får prova igen imorgon. Vill börja plugga snarast.

Dags att lägga barn nu och sedan kolla på film med älskling. Imorgon kommer hab hit och förmodligen Wildas nya stol så hon kan sitta ordentligt.

Kram på er alla



Wilda nyfödd <3 <3 <3

7 kommentarer:

  1. Lilla goingen :) så söt så söt. Hur snabbt märkte ni o läkaren att hon inte va som alla andra utan en speciell liten Wilda?

    SvaraRadera
  2. Jag märkte det direkt när jag såg henne....tog lite fler timmar för läkarna men detvar ju ganska snabbt.

    SvaraRadera
  3. Så tufft ni har det med all ovishet och rädsla om hur det blir och när det blir. Man har lov att vara ledsen, riktig ledsen och det är mänskligt, vi är många som stöttar er och vill er allas bästa. Tack för att du delar med dig av dina tankar och vardag.
    Tröstekramar !

    SvaraRadera
  4. Så himla fin hon se ut! Verkar så lugn och harmonisk. Se tillbaka vilket fantastiskt liv ni trots allt givit henne, med all er kärlek. När och OM dagen du är rädd för kommer, när hon åker tillbaka till sin stjärna, så får ni aldrig tvivla på hur ni på alla vis som är möjligt älskar och finns där för henne. Hon letade sig ner till er av en anledning;Hon vill vara där ni är!
    Kram Eva Th

    SvaraRadera
  5. Vill bara hålla om dig. Krama dig länge! Inga ord får fäste i såna här sammanhang men en liten tanke till er om hur ni har det. Hur mycket Wilda kämpar för att få vara hos er. Hur mycket ni kämpar för att få vara med Wilda. Det kommer en dag då ni måste leta er igenom tårarna och då har ni vetskapen om att ni gjort allt för Wilda, för familjen och ni blev utvalda till just Wildas föräldrar! Men nu har ni varandra och det ska ni glädjas åt. Sen finns det dagar som gör att man är nästintill beredd på att ge upp och det är oxå ok. Ni besitter en styrka som inte många gör! Tillsammans är ni starka!
    Skickar en enormt varm och stor kram till er!
    Nina

    SvaraRadera
  6. De sista bilderna är så fina :) Det är väldigt roligt att se henne på fönsterbilden där hon står upp, det syns att hon verkligen är med.
    Aldrig att ni ska tvivla på att ni är, har varit och kommit att vara de bästa föräldrar som finns för Wilda.
    Att ens försöka förstå vad ni går igenom , det kan ingen göra som inte varit där.
    Vi kan bara stå i bakgrunden och hoppas att vi kan ge lite energi och styrka

    Kram

    SvaraRadera
  7. Vilka tunga frågor du har att fundera på. Så svårt att förstå att du över huvud taget klarar av allt. Beundrar dig/er! Men man gör ju allt för sina barn, och då är det ju bara så att kraften och styrkan måste ju finnas där. Ni finns med i mina böner och tankar.
    Varma hälsningar med styrka till dig och lilla Wilda

    SvaraRadera