Idag är jag deppig. Depp...depp...depp. Men kan inte visa det. Inte ens för min man. Vi kan inte prata om det. Det tror jag inte iallafall. Vi bär ju på samma börda.Jag måste vara stark.För oss alla.Måste, måste, måste.
Jag ser mig själv som väldigt stark. Men alla måste vi väl få släppa på den stora uppgiften och bara få gråta, tänka i det tysta eller smyga sig undan. Det är så mycket bara runt om.Så mycket jag inte kan skriva . Blir tokig. Detta är ju min fristad. Där jag släpper ut allt. Är och vill alltid vara öppen och ärlig och dela med mig. Men kan inte....
Lillan har ont från och till-Skriker som aldrig förr. Stackars liten. Men vet ni vad?! Hon har börjat skratta åt mina tokiga ljud. Förstår ni vad det betyder?! Innan har hon skrattat när man kittlat henne på olika sätt. Nu skrattar hon åt roliga tonlägen utan att röra henne. Det är stort! Som jag älskar denna lilla, extremt speciella tjej.Önskar bara att livet runt omkring henne varit enklare. Men man får inte mer än vad man klarar av. Därför vet jag att jag klarar mig genom detta.
Kram på er och ha en mysig kväll.
Ja hon skrattar så hon kiknar när man gör ljud vid örat ner mot halsen och vid hakan så underbart att se och höra när hon ger ljud i från sig jag bara njuter när jag hör dessa ljud,inatt så fick vi ett nytt ljud i från henne där hon pussta ville ha mer av att man kittlade henne på hakan lite, så go underbar lite tös e hon, ha nu en fortsatt fin eftermiddag, många kramar Lisbeth A
SvaraRaderaJa världens goaste Wilda. Hon kan göra vem som helst glad ;).
SvaraRaderaSkriv din kommentar här!
SvaraRaderaTänker på dej, inte för det hjälper mycket kanske.
Men jag tänker på dej ändå, kram
Skriv din kommentar här!Hon är ju sååå söt det lilla livet. Pernilla ibland måste man släppa ut allt för att kunna va den starka du är. Kram
SvaraRadera