måndag 7 november 2011

Fortfarande dålig

Lillhönan har varit fortsatt krasslig idag. Har sprungit ut till henne stup i kvarten. Jag e ju mamma.Kommer göra likadant inatt.Kan inte sova om jag inte vet att hon mår bra...eller iallafall hyfsat. Vet att några ifrågasatt när vi springer ut.Om det är för att kolla något annat än Wilda liksom. Men jag är mamma till Wildis.Detta är vårt hem och jag kommer att titta till lillan så mycket jag vill.Och det är därför vi springer ut till henne och inget annat.

Benne o Mille kom hem igår. Som vi saknat dem. Trots att jag har en drös andra barn så blir det tomt utan dem ;). Myspys blev det igårkväll och nu har vi oxå mys med kladdkaka. Det är tydligen kladdkakans dag idag så jag fick ju ställa mig för att baka såklart.

Har även haft möte med vårt assbolag. Gtt igenom vissa saker som är otroligt viktiga för att Wilda ska få det så bra som möjligt. Är övertygad om att det verkligen kommer att bli toppen så att hela familjen kan må bra och även assistenterna.

I övrigt då? Inte mycket...

2 kommentarer:

  1. Kalrt att du ska kunna vara hos Wilda när du vill!? Det är du ju med dina andra barn också när de är krassliga..
    Man får hela tiden tankeställare när ni berättar om olika situationer som uppstår, bla när man har assar.
    Att det är jobbigt för båda parter är ju något man visste från början, men så dyker en vad man kan tycka lite grej upp.
    Som tex att kanske inte kunna titta till sitt sjuka barn hur mycket man vill, när man vill. För att någon kanske känner sig kollad på sina arbetsplats. Som är ert hem.. Obs, att jag inte förutsätter att det är så för er, eller ens för speciellt många, men jag kan livligt föreställa mig att situationen kan uppstå i stressade situationer.
    Och bara tanken att behöva tampas med de tankarna..

    Jag beundrar både er som föräldrar och era assar för att ni kan klara situationen, det är nog inte alltid så lätt.

    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag tycker vi är ganska tydliga med vad vi förväntar oss av assistenterna. Wilda är ett litet barn, vårt barn. Vår ögonsten som vi ville haft hos oss hela tiden. Dessutom är lillhönan en riktig liten mammagris så självklart tänker jag vara hos henne så mycket det går. Vi är en assistentgrupp på 17 personer. Det är väldigt många. Sedan är det en självklarhet att vi ser till att allt fungerar eftersom vi hela tiden får in nya assistenter. Och ja, detta är VÅRT hem i första hand. Och Wilda är VÅRT ansvar.Kommer fortsätta vara hos WIlda så mycket som möjligt då det är inte bara min rättighet utan även min skyldighet.Kramis på dig

    SvaraRadera