Känner mig så vilsen i mig själv just nu. Är så mycket så det nästan blir övermäktigt. Hinner inte stanna upp och reflektera...
Igår trodde jag vi skulle förlora vår älskade sessa. Trodde hon var borta för gott. Både jag och älskling kände samma sak. Bara omfamnade vårt lilla liv och pussade på henne och talade om hur mycket vi älskade henne. Vyssjade och vaggade henne.Vi var redo.Så redo man någonsin kan bli. Dem där hemska tankarna hann komma fram.Vad ska vi göra nu? Ska vi behålla hennes rum? Nu måste jag söka annat jobb. När ska vi begrava henne. Tankarna snurrade runt.Inte så kallt och kort som jag skrev.Men ändå. Varför tänker man så dumma, meningslösa tankar när man tror att man förlorat sitt barn?...men hon gav inte upp. Var får hon sin styrka ifrån?
Blir så berörd av det su skriver, hemska tanke att behöva hålla isitt barn och säga förväl, gråter för er skull men jag kan garantera dig vart detta goa lilla barn får sin styrka ifrån....ER. Hon är inte färdig med sitt liv och det är vi alla glada för. Krama om henne och ta hand om er
SvaraRaderaEn stor varm kram till er!
SvaraRaderaEva Th
Varför man tänker som man gör?
SvaraRaderaFör att man kan omöjligt greppa det omöjliga.
För att man måste
För att när det omöjliga händer måste man tänka på det som möjligen händer. Sedan.
Wilda får helt säkert sin styrka från sina fantastiskt envisa, kämpande föräldrar
Och du skriver inte kallt och hårt. Aldrig.
Bara med väldigt mycket känslor.
Stora varma kramar
KRAM.
SvaraRadera